Esloved.se

Varje dag hör vi nyheter om arbetslöshet, uppsägningar och krisartade ekonomiska rapporter. Men de som drabbas värst är fattiga barn i tredje världen. Barn som blir övergivna av sina föräldrar, barn som tvingas arbeta, barn som blir mer desperata i jakten på mat – barn utan röst.

I Paraguay är 47 % av barnen under 18 år, men vilken för deras talan? I ett land där barnen ska bli ”hårt arbetande” istället för ”lyckliga” (enligt en stor undersökning som gjordes), hur ska man då stå upp för deras rättigheter? FN:s deklaration om barnens rättigheter är ignorerade i många länder och faktum är att majoriteten av jordens befolkning inte inser värdet med dess budskap. Nyligen fick vi en lägesrapport från Paraguay där en 12-årig pojke tagits ur skolan och Fundación Vida Plenas dagcenter, eftersom ”han är tillräckligt gammal för att göra nytta”.

En viktig del i Tamams arbete är att uppmärksamma barns situation runtom i världen. Tamam arbetar för att sprida deklarationen om barnens rättigheter och på allvar förändra den destruktiva föreställning om barn som idag är vanligt förekommande. Detta åstadkommer vi genom handfast lek och aktiv opinionsbildning. Vi startar upp projekt i avlägsna byar och informerar på det lokala äldreboendet.

Krisen är ingen tid för passivitet, utan för handling. På mindre än ett halvår har Tamam startat upp i tre länder, involverat ett stort antal nya frivilliga och barn och på allvar tagit steget ut i den offentliga sfären – för barnens skull. Det är hög tid att agera. Hjälp oss att hjälpa!

Hur kan du hjälpa?

Bli frivillig i våra befintliga grupper i Lund.
Bli frivillig i våra nya grupper i Eslöv i höst.
Skänk en slant på plusgiro 476213-4.
Bli informatör och representera Tamam på din skola.
Bli volontär i något av våra projekt i utlandet (Albanien, Mexiko, Paraguay eller Kirgizistan)

Jag har aldrig varit en särskilt fördömande människa. Jag försöker iaf att, oavsett vilka fördomar jag än kan ha för någonting, hålla mitt sinne öppet för nya intryck. För många kan det tyckas som att man har dålig karaktär, är förvirrad eller bara vänder kappan efter vinden. Och visst, det kan jag förstå. Men jag ses faktiskt hellre som en som vänder kappan efter vinden än som någon som är så inrotad i sina egna vanor och tankar att denne helt och hållet ignorerar det faktum att det skulle finnas andra sätt att tänka på.
För att gå in på vad jag egentligen talar om här så handlar det om den ändlösa fighten mellan Karnivorer (Köttätare) och Vegetarianer (Växtätare).
Ända sedan jag, för 3,5 år sedan valde att bli Vegetarian har jag fått kämpa för att övertyga, inte bara andra, utan mig själv om att det valet jag gjort varit rätt. Och visst att man sjävl försöker hitta det rätta sättet att leva på och försäkra sig om att man gör det som känns bäst är väl en sak i sig. Men att man sen ska behöva förklara sig så fort ens tallrik saknar det som större delen av befolkningen i detta land tar som den självklara livsfödan, ja det är något som jag helst skulle slippa.
Missförstå mig inte, jag älskar att dela med mig av vad jag tycker i just denna frågan, annars hade jag inte valt att skriva om detta. Det jag har problem med är de djupt rotade fördomar och den sorgliga okunnighet som finns hos människor idag när det gäller mat. Tro mig, jag går på en skola där man serverar endast vegetarisk skolmat. Jag får ta Kött/vego diskussionen flera gånger i veckan. Och för att vara fullkomligt ärlig så kan jag inte komma ihåg en enda gång då jag har varit den som tagit upp diskussionen. Nej, vanligtvis brukar det börja med något i stil med “VA? är du vegetarian? Men hur får du protein? Om man inte ska äta djur varför är dom så goda då? Det är ju tack vare att vi började äta kött som vi fick större hjärna ju” Etc.

Jag för alltid höra att jag som vegetarian kan bli accepterad så länge jag inte hoppar på dem bara för att de äter kött. Vilket jag finner ganska ironiskt då det alltid är just köttätarna som hoppar på mig och börjar försvara sig vilt med fäktande armar så fort de får höra om mina matvanor. Slänger man upp någon djurrättspryl på facebook så är där genast folk som måste skynda sig att hävda sig genom att skriva något i stil med “vandrande hamburgare” eller liknande.
Jag har helt ärligt aldrig i hela mitt liv haft en seriös diskussion med någon som äter kött. Jag har försökt men det har alltid slutat på följande sätt:

1. De känner sig förolämpade för att man helt ratar deras världsbild av hur fin köttindustrin är och hur viktigt det är med kött, vilket ofta resulterar i att de blir irriterade och inte vill diskutera mer. ofta säger de något i stil med: “jag vill inte prata om detta mer, jag tycker om kött och jag vill förtsätta med det”

2. De går i försvarsställning och häver ur sig sorgligt dåliga “argument” i köttets försvar. Ofta är dessa menade att vara lite komiska och samtidigt provocera den som kanske är känslig mot just det här med slakt och dylikt. Välkända repliker är: “ Jag tycker också om djur, särskilt mellan två bröd”, “ Det är faktiskt synd om grönsakerna också!”, “Om jag inte äter köttet har det ju gått till spillo” yada yada yada.

3. De lyssnar faktiskt på vad man talar om, håller med och känner sig otroligt illa till mods. De får väldigt dåligt samvete och säger att de gärna skulle sluta äta kött, men att de inte “kan” av olika anledningar. T.ex. att det inte tycker om grönsaker, tycke rom kött för mycket, bor hemma och inte lagar maten själv etc.

För att summera alla dessa 3 olika scenarion med ett enda ord så skulle jag vilja säga att roten till alla dessa tragiska sätt att hantera denna situationen på grundar sig i en enda sak: Skuldkänslor.

Jag har aldrig påstått att jag är säker på att köttätande är “fel”. Det jag är så emot är just hela industrin i sig. Hur djuren behandlas och vilka enorma föroreningar och onödiga utsläpp som köttindustrin står för. Vilket fruktansvärt slöseri med resurser det är att föda upp boskap bara för att vi är för envisa för att ändra våra matvanor och prova något annat.
Jag dömer aldrig en köttätare för än jag vet varför denne valt att äta kött över huvud taget. Faktum är att jag fullständigt skiter i andras matanor så länge de inte påverkar mig eller de kan stå för det.
Tyvärr har jag aldrig i mitt liv mött någon som helhjärtat kunnat ge mig en sund förklaring till varför man borde vara karnivor snarare än vegetarian.
Tills den dagen kommer tänker jag fortsätta vara en jobbig jävla vegetarian, hippie eller vad ni nu vill kalla mig och dela med mig av mina dryga åsikter till varenda redneck som försöker pracka på mig en bigmac och påstå att 100% nötkött betyder kvalité.

Diskutera mera! Det är bara så man kan komma fram till något vettigt.
To be continued!

(Okej, jag förstår att många kanske tänker: “men vad har det här med ESLÖV att göra?”. Jo, Eslöv är en småstad, och småstäder är inte direkt kända för att vara särskilt moderna. Särskilt inte särskilt vego-vänliga. Det vill jag gärna ändra på i Eslövs fall!)