Esloved.se

Det har ju varit lite snålt med inlägg här några dagar så nu tänkte jag ta mej i kragen och skriva lite. Eftersom anledningen att jag fått gästblogga här är att jag är kulturarrangör och sidan handlar om att bidra och skapa så tänkte jag bjuda på lite tips till blivande (eller nyblivna) arrangörer.

Jag är en självlärd arrangör med allt vad det innebär och sen jag startade ordkommissionen hösten 2004 (och några månader innan dess) har jag arrangerat och varit delaktig i många olika sorters arrangemang och hunnit med bortåt 60 stycken, vilket innebär allt från egna arrangemang och gästläsningar till mer udda tillställningar som en talkshow på Malmöfestivalen och en helt galen kabaré. Naturligtvis har jag plockat upp rätt många trix på vägen.

Alla kan få en strålande idé, det är dock långt ifrån alla som kan genomföra den.
Det första Du ska göra är att klura ut vad du vill göra, vad du själv kan och vad du behöver lära dej. Men hur gör man?

1. Våga!

Om du har en dröm, en tanke eller en idé – ta den på allvar. Sen sätter du dej ner och skissar och ser till att en diffus dröm växer till en konkret idé. Det är inget fel med att sikta högt och missa målet, du lär dej garanterat något på vägen och kommer säkert att ha ganska roligt även om det inte blir exakt som du tänkt dej.

2. Spionera

Det låter naturligtvis lite mer dramatiskt än det faktiskt är, men det handlar om att du letar upp scener och ställen där du kan lära dig vad du behöver veta. Vill du t.ex. arrangera en konsert finns det många spelställen att besöka och du behöver kanske inte börja på den allra största arenan, det finns mycket att lära sig överallt och dom mindre ställena är oftast mer tillgängliga.

3. Bygga Nätverk

När man ska dra igång ett projekt gäller det att man skaffar sig ett bra och brett nätverk, man behöver allt från artister och ljudtekniker till folk som gör snygga affischer, kan snickra hemsidor eller har andra kunskaper om något du saknar. Att göra allt själv funkar ett tag men kommer garanterat inte att funka i längden.
Det finns många som vill mycket men som aldrig får något gjort, så det gäller att du är noga med vem du väljer att jobba med.

4. Sälj Dig Själv

Det pratas ofta om att sälja sig eller vara en “sell-out” som något negativt, framförallt i kretsar där det är ett visst överskott på vänstervridna åsikter. Personligen ser jag inte problemet, du ska självklart följa ditt hjärta och inte gå emot din övertygelse men det handlar mer om att våga satsa på dig själv och att du vågar göra reklam för dej själv och ditt projekt eller din idé/organisation. Ingen falsk blygsamhet alltså, är du inte övertygad om din egen förmåga kommer med stor sannolikhet ingen annan bli det heller.

5. Ambitioner

Det är bra om din idé är lite egen (eller rent av udda), eftersom det är lättare att skapa ett intresse för något som kanske inte redan finns i din stad, att skapa exempelvis en musikförening i en stad där det redan finns fem musikföreningar är en ganska dålig idé. Finns det däremot fem dåliga musikföreningar så är det naturligtvis bara att köra och göra allting bättre. Just att göra saker bättre än eventuella konkurrenter är en bra målsättning och det vinner inte enbart du utan faktiskt även publiken och säkert även konkurrenterna som kanske tappat riktningen och behöver en utmaning för att komma igen.

6. Reklam

När man ska marknadsföra sitt arrangemang/ projekt gäller det återigen att kasta sina tvivel åt sidan och plocka fram sin beslutsamhet. Att skriva en informativ, tydlig men framförallt intressant pressrelease och skicka till alla tidningar som kan tänkas vara intresserade är en bra början men man kan såklart ringa upp en journalist själv för att se Om dom vill skriva en artikel om ert arrangemang.

7. Action!

När det är dags att gå från planering till genomförande så finns det förstås en del saker som är bra att tänka på. Först och främst är det bra att ligga på plus på tidskontot, saker kan ta betydligt längre tid än planerat och har en tendens att strula till sig, speciellt när det är första gången. Är ni flera är det bra med tydliga roller för alla och att alla vet vad dom ska göra. Var alltid trevlig och tillmötesgående mot extern personal, andra arrangörer, eventuella gästartister (om ni inte framträder själv) och framförallt publiken. Det spelar ingen roll om det kommer fem eller femtio personer första gången. Dessa personer har kommit för att dom i bästa fall är intresserade eller åtminstone nyfikna på det du erbjuder och det är alltid bättre att fokusera på dom som kommer än dom som av någon anledning inte kom.

Det var några tips hur man Kan göra när man leker arrangör plocka det som är väsentligt för dej och dina planer. Vill du veta mer går så är det självklart bara att fråga eller skriva en kommentar.

det är väl hög tid att jag skriver ett “riktigt” inlägg här.

Så jag tänkte skriva lite om KAFKA (scenen inte författaren), det blir dock inget renodlat reklaminslag utan jag tänkte börja med att skriva om hur det hela började. Det blir en uppföljare redan imorgon.(eller idag beroende på när du läser det här) Att sammanfatta fem säsonger i ett inlägg kan nog bli lite väl svårtuggat. Jag utlovar inte några stora skandaler tyvärr, dom sparar jag nog till min självbiografi…

Okej då börjar vi.

Hösten 2006 var jag medarrangör av nationella poesidagen här i Eslöv och i jakten på en mikrofon sprang jag på Ralph som höll på att starta upp verksamheten på medborgarhuset. Jag minns faktiskt inte Om han frågade mej eller Om jag frågade honom men någonstans var vi överens om att det vore roligt med lite avantgarde-kultur i huset och så blev det. Ralph erbjöd mej att ordna fyra kvällar under dom första månaderna under 2007.

Att döpa scenen till KAFKA var min idé. Jag var såklart medveten om att namnvalet innebar en viss risk eftersom många säkert förknippar Kafka med en ångestfull och påtvingad läsupplevelse av en dysterkvist till författare som på sin dödsbädd bad vännerna bränna hans verk.
Min tanke var dock att precis som i fallet med den stackars Kafka så finns det en högst levande vanföreställning om att poeter måste vara socialt missanpassade och dystra figurer som mest sitter hemma och tycker synd om sig själv och gör sitt bästa för att verka svåra. Och jag tänkte att den som blir avskräckt av enbart namnet skulle säkert inte vågat komma även om jag valt att kalla scenen för någon betydligt mindre suspekt och tämligen “ofarligt”.

Första kvällen stod tre poeter och ett band på scen. I publiken satt ett tjugotal förväntasfulla (hoppas jag) och några dit-tvingade vänner och bekanta.
Mest känd den kvällen var säkert poeten Niklas Åkesson, som vunnit den rikstäckande tävlingen Poetry Slam SM 2001 och även tagit hem segern i poesitävlingen Borås Open tre år i rad. Nu kanske inte alla vet att man Kan tävla i poesi och diktläsning men det händer, och som en liten parentes i sammanhanget kan jag väl förklara fenomenet med att dra en parallell till schlager/melodifestivalen med allt vad det innebär av dramatik, kompisröstning och att det inte är alltid som “rätt” bidrag vinner. För att återknyta till det jag höll på att skriva om så faller Åkesson in under kategorin Värdiga Vinnare eftersom han uppvisar en fantastisk blandning av total scennärvaro, knivskarpa texter och inte sällan svart humor.

Publiksiffran varken ökade eller sjönk drastiskt under dom följande kvällarna men
Ralph tyckte att vi skulle försöka dra en större publik till säsongsfinalen och undrade om jag kunde komma på någon passande gäst så jag slängde iväg ett
mail till rikspoeten Bob Hansson som uppträtt på bibliotek och festivaler över hela landet och inte minst varit förpoet åt Thåström och även dykt upp i tv-soffor och debattprogram på TV. Han tyckte det lät “härligt” och tackade ja utan att tveka. En dryg månad senare mötte jag honom när han steg ur ett X2000-tåg från Stockholm ca 20 minuter innan kvällens framträdande skulle börja. När vi kom fram så var lokalen ganska fullsatt. Många mindre kända men minst lika bra poeter och musiker fick dock sin stund i rampljuset innan Bob klev upp på scen.
När strålkastaren slocknat hade Bob plötsligt bråttom till sista tåget mot Stockholm som avgick från Hässleholm och min kamrat Martin ryckte genast ut och körde Bob i illfart till tågstationen och fick en signerad diktsamling som tack.
Kvällens publiksiffra landade strax över 70 personer så det var uppenbart att vi lyckades dra mer folk med ett stort affischnamn. Men hur många kom egentligen bara för att se den gode Bob och hur många hade egentligen läst någon av hans böcker? Det ska vi inte spekulera i här men jag tror och hoppas att jag hinner utveckla mina tankar kring publiksiffror och Om det per automatik är ett bra arrangemang enbart utifrån antalet besökare vid ett senare tillfälle.

På eftermiddagen inför höstens första arrangemang ringde en journalist från sydsvenskan mej och ville göra ett reportage från Kafka den kvällen. Vilket naturligtvis var väldigt roligt. Kvällens gäster var den smått legendariske Malmöpoeten Paul Ström, som för övrigt fick kvällens varmaste applåder, musik-och-poesi-konstellationen Ordvåg, och inte minst den nyblivna segraren i Poetry Slam SM, yrvädret från Göteborg Olivia Bergdahl samt några modiga elever från Fridhems skrivarlinje.

Blev det succé eller skandal? Det får du veta Om du läser mitt nästa inlägg..