Tänk på att bemöta alla på internet som du bemöter människor i verkligheten. Gör inte sådant som du själv inte vill att andra ska göra mot dig. Läs mer

Bees bild Bee

The smiling coast 30 juni 2009

It’s Gambia of course!

Det var en otrolig upplevelse när vi åkte dit i år eftersom vi har läst Globala Resan kursen sista året på gymnasiet. Trots att vi de flesta dagarna sov på ett väldigt fint Vinghotell, så lyckades vi ändå uppleva hur lokalbefolkningen lever. Vi besökte både skolan i Kunkujang och sjukhuset i Soma (där vi sov under myggnät). Vi var även ute i byarna, lagade afrikansk mat och dansade afrikansk dans, shoppade på den stora tygmarknaden och gick sedan till skräddaren för att sy upp kläderna (bland annat balklänningen). Det fanns även rätt mycket tid över till att ligga på den underbara sandstranden och dricka juicer från Bubabar och äta cocoskött. Och varmt var det också, mellan 25 och 30 grader i februari månad!

Det jag upplevde starkast var sjukhuset i Soma och det som fascinerade mig mest var människornas oerhört stora gästvänlighet. De är väldigt sociala till skillnad från till exempel i Sverige där denna sammanhållighet mellan människor inte riktigt finns. Människornas levnadssätt gjorde ett starkt intryck på mig. Barnen ville hålla oss i handen och de rörde vårt hår. De ville veta om man hade några syskon och hur det gick i skolan och så vidare. När vi var hos Sirra och lagade middag fick jag följa med en liten flicka tre gånger till ett hus som låg en bit bort från där vi var, och hämta vatten för att hennes mamma bad om det. Tunnan hon bar var jättetung. Men ändå hade flickan inga som helst problem med att bära den och hon ville inte att jag skulle hjälpa henne.

Resan har påverkat mig på många sätt. Tittar jag på tv nu och ser på “Hogan knows best” eller på “The Hills” så dyker faktiskt en tanke rätt ofta upp i mitt huvud. Ungdomar klagar ständigt på att deras make-up inte ser bra ut och vissa hur de så gärna vill ha en egen Ford Mustang i 16-årsålder och jag blir irriterad. De får allt de önskar sig men klagar alltid på något som “fattas”. Så som jag har upplevt Gambia är att trots att människorna i Gambia inte har pengarna så är de mycket gladare än oss. De njuter istället av sin vardag, och de har roligt med varandra. Vi däremot, som lever i den rikare delen av världen klagar ständigt och vill ha mer trots att vi har allt. Det känns som att de uppskattar livet mer än vad vi gör, just på grund av att de inte söker efter mer utan nöjer sig istället med vad de redan har.

När jag tänkte på Afrika förut så tänkte jag på lidande folk som ligger under fattigdomsgränsen och väntar på att någon ska hjälpa dem. Det är självklart att det finns fattigdom i Afrika, precis som i andra delar av världen, men jag har lärt mig att bortsett från all denna fattigdom så finns det ändå en vilja i människorna att kämpa, hitta lösningar och inte vara beroende av andra människor utan kunna stå på egna ben i den utsträckning de kan. Trots att deras land inte har utvecklats som vårt, så klarar de sig ändå bra som små jordbrukare, precis som vi gjorde för många tusen år sedan. Så länge de har mat för dagen så kräver de inget mer. Hur hade vårt samhälle sett ut om vi var som de? Vi hade varit mycket lyckligare ifall vi insett hur mycket vi egentligen har tror jag.
När vi till exempel talar om att u-länder också ska bidra med något för att minska växthuseffekten. Miljöfrågor prioriteras oftast bort i fattiga länder och dessutom saknas kunskap. I-länder som oss började med industrialiseringen och har det största ansvaret till att minska utsläppen. Vi kan inte förhindra u-ländernas utveckling (för utvecklas är vad vi har gjort sedan 1800-talet), men däremot kan vi hjälpa de och bidra med pengar och kunskap så att de också kan välja miljövänligare alternativ.

Men vi får inte tro att viljan att kämpa för miljön inte finns där. Den finns där och den måste uppmuntras och hjälpas. Seiko avslutade sin intervju med något som fastnade i mitt huvud:

”Jag har besökt länder som USA, Nya Zeeland, Storbritannien, Bryssel, Malaysia, Thailand och Saudiarabien för att representera Gambia inom miljöfrågor. Jag är väldigt imponerad av hur sophanteringen fungerar i andra delar av världen och jag tror att vi har mycket att lära av dessa länder. Men trots att jag tycker om miljön där så skulle jag aldrig kunna flytta dit och leva resten av mitt liv där. Jag behövs här i Gambia. Det är här jag kan göra någon skillnad för miljön och även om jag har rest runt om i världen så kommer jag alltid tillbaka hit”.
– Seiko

Det är ofattbart att det kan finnas så stora kontraster mellan olika länder fast vi alla befinner oss på samma jordklot. Jag fick mer utav den här resan än vad jag hade trott och jag hoppas att allt fler människor får samma uppfattning som jag genom att åka ner och uppleva vad vi har upplevt, för man ändrar verkligen sin syn på livet, och inser att allting är inte som man har trott.

Saknaaaaar :)

Kommentarer

det låter häftigt :)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
  • Du kan använda Textile för att formattera text.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <p> <br>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.