Esloved.se

Välkomna till mitt gästbloggande denna vecka.

Är åter tillbaka i skolbänken efter studieuppehåll och volontärsutbyte. Kursen jag läser heter mänskliga rättigheter. Det känns stort att plugga i Lund och jag får gåshud varje gång jag stiger in i SoL-centret (Språk och litteratur-centret). Studenter, professorer, teorier, böcker och kunskap. Får samma känsla när jag går in på ett bibliotek. Alla böcker, författare, tänkare, ord, bokstäver. Wow! Nu låter jag säkert väldigt nördig men det är något med kunskap som är het, attraktivt. Det är svårt att beskriva hur, men min kropp får gåshud varje gång.

När man börjar på en ny skola, kurs, aktivitet eller något annat lär man känna en massa nya människor. Första dagen på kursen var jag väldigt nervös. Kändes som om jag var 6, 13, 16 år igen. Hjärtat dunkade fort och den jobbiga handsvetten kom (undrar om den märks mycket när jag skakar hand med någon?) Jag irrade lite runt i byggnaden tills jag hittade rätt del av huset.
“Mänskliga rättigheter, våning 4” stod det på en lapp vid hissen. Jag tryckte på upp och väntade.

En blond tjej kom fram till mig och frågade på jönköpingska
“Ska du läsa nskliga rättigheter?”
Jag klämde fram ett “ja”.
Tjejen sträckte fram handen och sade “Alma”.
Jag tänkte snabbt på handsvetten och sträckte fram min hand “Helen” vi skakade hand, och log mot varandra.

Hissdörren öppnades och vi gick in. På väg upp började vi prata mer och mitt hjärta började lägga sig på sin rätta plats och händerna slutade producera en massa svett. I korridoren på våning fyra stod det andra nervösa studenter och riktade sina blickar mot oss när vi kom ut från hissen. Jag och Alma sade “hej” till de andra och fortsatte prata. Hälsade på några, fortsatte prata medan vi väntade på lektionsstart.

Under tiden vi pratade märker vi fler och fler likheter och det klickade. Det bara flöt på och vi babblade i mun på varandra. Efter introduktionen tog jag med Alma på en guidad tur i Lund, för staden känner jag till och är inte vilse i. Visade lite fik och studentställen. Satte oss sedan i gräset och njöt av sensommarvärmen. Efter flera timmar ihop skiljdes vi åt och gav varandra en stor kram.
“Det var trevligt”

På väg hem sken jag som en sol. Nervositeten var försvunnen och jag var fylld med förväntan och nya bekantskaper. Mitt val att börja plugga mänskliga rättigheter kändes mer rätt än någonsin. Kunskap är som sagt attraktivt och nya vänner är inte fel det heller.