Esloved.se

En vanlig morgon i februari.

Jag vaknar upp och sträcker på mig. Viftar med fötterna fritt i luften i den allt för korta sängen. Tittar upp i taket och ser en liten ödla snabbt krypa in i tegelväggens hål. Jag andas djupt och trots att klockan bara är sju på morgonen är luften varm. Utanför mitt och min indiska parkamrat Sarsas sovrum, som även är skolans fysiksal, hör jag barnens skratt och rörelse.

Jag klättrar ner från våningssängen i metall och går bort till min hylla med mina kläder och tillbehör. Jag klär om till gårdagens kläder, som är min röda salwar. Salwar är ett indiskt klädesplagg som är i två delar. En knälång tunika och stora, pösiga byxor. Jag går ut på campet och hälsar god morgon till alla jag möter.
”Namaska”
”Namaska Helen-aunty” får jag till svar.
Barnen arbetar med sina morgonsysslor, som bland annat kan vara att hjälpa till i köket, vattna växter, laga staket och sopa bort löv och skräp.

Efter sysslorna tvättar de sina kläder vid ett stenbord, och med hjälp av en tvätt-tvål och en borste skrubbar de sina kläder rena från smuts och svett. Sedan doppar de kläderna i en hink med vatten, vrider ur dem och hänger upp dem på en av alla tvättlinor som spänts upp mellan någon av alla kokosnötpalmer som finns på campet. Det finns över 40 kokosnötspalmer!

Jag kommer in i köket och ser Shivamma, kockerskan, stå vid en stor gryta och tillaga frukost.
”Chaia aita, Helen?” frågar hon mig.
Jag skakar på huvudet och går bort till termosen med varmt chai-te i. Shivamma har lämnat den stora grytan och kommer med ett metallglas och sked till mig. Och trots att jag vill servera mig själv har hon ännu en gång lyckats hälla upp chai-te i min kopp utan att jag hunnit protestera.
”Denjavadagalu (tack så mycket)” säger jag och går ut ur köket.
Shivamma låter mig inte hjälpa till i köket förrän jag druckit mitt chai-te, ett kryddigt te med mycket mjölk.

När teet är slut går jag ut i köket igen. På golvet sitter tre flickor i en ring och pratar och fnissar. I mitten av ringen ligger en hög med grönsaker som ska förbereddas till lunchen. Jag sätter mig i ringen och hjälper till. Flickorna pratar på och jag lyssnar intensivt utan att förstå så mycket. Pratar de kannada, tamil, telgu eller hindi? Jag har lärt mig lite kannada och skiner upp varenda gång jag uppfattar ett ord jag känner igen. Barnen skrattar till och frågar:
”Do you understand us, Helen-aunty?
För att briljera svarar jag
”Solpa, solpa” vilket betyder lite på kannada.
Vi skrattar och fortsätter förbereda för lunchen.

——————————————————————————————————-

Mellan januari och juni var jag med i ett ungdomsutbyte mellan Indien och Sverige. Jag och min parkamrat Sarsa volontärarbetade på Ananya Trust i tre månader, vart efter vi åkte till Falun och arbetade där i tre månader.
Utbytet har varit fullt av kulturchockar och krockar, skratt och bråk. Men främst har det varit det bästa jag varit med om! Vill du veta mer om utbytet gå in på www.ciu.se/swy
Jag kommer hålla lite föreläsningar i höst och vill du åka iväg på ditt livs äventyr är du varmt välkommen att komma och lyssna!